En bil svischar fram mellan snötäckta fjäll. Bakom ratten sitter Zlatan Ibrahimovic. Världens bäste fotbollspelare bastar, badar isvak, jagar och tänker i inklipp på sin familj och karriär. Över bilderna pratsjunger han en version av den svenska nationalsången, med ”Norden” utbytt till ”Sverige”. Den två minuter långa, väldigt bombastiska, bilreklamen avslutas med frasen ”Made by Sweden”.
Det är svårt att föreställa sig en bättre illustration av teorier om nationella identiteter och deras upprätthållande: nationen som föreställd gemenskap, född med tryckpressens möjligheter att knyta samma större grupper med ett språk. Något som sedan dess varit del av en pågående process i allt från nationalsånger och krigspropaganda till småsaker som laddar oss dagligen – symboler på pengar eller jargongen i sportbilagan. Det utgör trådarna i det mentala landskap där vi föreställer oss tillhöra en grupp och dess ”kultur”.
Hit hör tveklöst Volvos reklam. Filmen kopplar, som alltid, nationen till den reproducerande kärnfamiljen och ett krigiskt, övermänskligt, mansideal som försvarar gränserna och kvinnan. Grunden är densamma i all nationsmytologi, men symbolernas yta skiftar. Här brukas natur, kronhjort, ”Du gamla du fria” och blågula fotbollsuniformer för att återladda ett stukat bilmärke (de traditionella värdena från det gamla Europa är väl allt vi har kvar på den globala marknaden) och gränsen till det svenska.
Mig skrämmer det mest att antirasister 2014 ser det som progressivt att någon annan än en rågblond och blåögd utnyttjar nationsattribut som hör hemma i 1800-talsromantiken. Det är att tro att rasism och föreställningen om svenskhet enbart är yta och rasbiologi. Sverigedemokraterna – som gärna talar om hur invandrare är okej om de anpassar sig till ”svensk kultur” – hade kunnat göra en film av det här slaget och påpeka att huvudpersonen klarat sitt körkort i svenskhet.
För det hela är en svensk variant av den amerikanska drömmen. Bilreklam med män handlar om att ”du kan bli mig”, något som understryks genom korsklippningen mellan en springande Zlatan och en rusande bil: ”Prestera och du kan bli den som väljer din plats i landslaget, tillhör Sverige™ och kör Volvo”. Inget fel i valmöjligheten. Det är nationsparafernalian och själva prestationsaspekten som tillåter den, som blir farlig. Och som än en gång drar gränsen mot svenskheten, nu vid en slags lönsamhet.
I år är det 100 år sedan första världskrigets utbrott. Ett krig som ledde till de moderna europeiska nationernas födelse och till 1900-talets massmord. Det är hög tid att sluta applådera det unkna tankegods och gemenskaperna som låg till grund.
Kanske kan vi då, lagom till 20-årsjubileet av det svenska EU-inträdet, på allvar lämna bagaget bakom oss och börja montera ner gränserna mot resten av världen.
HYNEK PALLAS
Källa:svd.se