I dag är det ett kvarts sekel sedan Olof Palme mördades.
Den kalla februarikvällen hade han varit på bio tillsammans med sin fru, deras ena son och dennes dåvarande flickvän.
När de var på väg till tunnelbanan sköts Olof Palme i ryggen, och mördaren sköt också ett skott mot Lisbet Palme. Men hon överlevde. Senare pekade hon ut Christer Pettersson som mördaren. Han dömdes också för mordet men friades i hovrätten.
I en ny intervju med Sveriges Radio vill hon inte kommentera vad som hände på mordnatten eller om hon fortfarande är säker på sitt utpekande.
Olof och Lisbet Palme träffades när hon bara var 20 år gammal och hon föll för hans ”otroliga energi”.
Så här långt senare konstaterar hon att sorgen är närvarande på ett annat sätt än 1986.
– Sorg är en väldigt komplicerad sak. Det är något som påverkar en människa väldigt starkt.
Hon beskriver åren när Olof Palme var statsminister som påfrestande för honom och familjen. Det jobbigaste för hennes var drevet mot honom som hon tyckte blev värre och värre genom åren, med oavbrutna påhopp och illasinnade rykten.
Lisbet Palme tror att det faktum att mordet är olöst har skymt hans politiska gärning.
Hon menar att hans viktigaste avtryck är hans arbete för demokrati. Att inte bara använda ordet som ett mantra utan att praktiskt använda det i en modern värld.
Olof Palmes mamma kom till Sverige som flykting. Om han skulle levat i dag är Lisbet Palme övertygad om att han varit väldigt kritisk till flyktingpolitiken.
– Han skulle engagerat sig mycket för flyktingfrågan. Att människor behandlas på ett humanitärt sätt. Det är det enda jag vet med all säkerhet… Han skulle ha tagit de problemen till sig och sett om vi lever upp till det vi har tänkt oss, nämligen att vara humanitära både när det gäller asylsökande flyktingar men också människor i svåra omständigheter.
Källa: svd.se