Till Kent Ekeroth, ­riksdagsledamot för SD

Du är aktuell igen i medierna, så som du brukar vara med jämna mellanrum. Denna gång handlar det om att du har återfått en plats i ditt partis innersta krets. Man kan säga att du tog en paus. Den följdes av ett nytt skandalavslöjande. Sedan var det dags för dig att återta din maktposition.

Ofta, när medierna nämner ditt namn, beskrivs du som en företrädare för ”islamofobi”. På ren svenska betyder det att du bär ett hat mot islam. Så brukar medierna skriva även när nyheten om vad du haft för dig inte har något samband med islam. Men i september, när du återigen väckte uppmärksamhet med något som du gjort eller sagt, var det befogat att tala om hat mot muslimer. Den nyheten var kortvarig, den låg i mediernas marginaler och glömdes snart bort. Men den lämnar inte mitt sinne.

Den 11 september i år skrev nyhetstidningen Riksdag & Departement att muslimer beskrevs som djur i en av de kommentarer som du hade placerat på din blogg. Ordagrant löd texten: ”Muhammedaner är djur enligt mig och en bra Muhammedan är en död Muhammedan.” Med anledning av att du som ansvarig för bloggen lät denna och liknande kommentarer stå kvar blev du polisanmäld av den ideella föreningen Juridikfronten.

Jag är inte muslim, och bekänner mig inte heller till någon annan religion. Trots detta räknas jag säkert till den grupp som du och dina sympatisörer karaktäriserar som djur, eftersom jag är invandrare, kommer från Iran, och har en muslimsk familjebakgrund. Detsamma lär gälla för min fru som har en trosuppfattning och bakgrund liknande min, och jag misstänker att min son, som inte heller är muslim och som är född i Sverige, också kvalificerar sig för epitetet ”djur”.

Låt mig berätta lite om mig själv och min familj och sedan återkomma till dig.

Jag kom till Sverige 1988 som politisk flykting. Sverige gav mig mycket. Sverige skyddade mig från avrättningshoten i Iran och från Saddam Husseins artilleri och kemiska vapen i irakiska Kurdistan. Sverige gav mig demokrati – något som jag kämpat för i Iran. En kamp som under shahens regim resulterade i en dom på livstids fängelse, och under den islamska republiken i tre arresteringar och en efterlysningsorder. Allt på grund av mina åsikter och politiska aktiviteter. Sverige gav mig möjligheten att leva ett normalt liv. Att studera, att arbeta och att skaffa barn. Saker som är självklara för människor som lever i ett fritt land, men som för mig var en stor gåva efter 20 år av politisk aktivitet, fängelsevistelser och flykt.

Men jag har också gett Sverige en hel del tillbaka. Med mig fick Sverige allt som ett annat samhälle, det iranska, hade satsat på mig i 38 år. Där ingick försörjningen under hela min uppväxt och en hög utbildning som hade gjort mig färdig som arbetskraft.

Sex månader efter min ankomst till Sverige började jag arbeta inom hemtjänsten och tog hand om äldre svenskar. I fyra år fortsatte jag detta arbete medan jag samtidigt studerade. Det var bara de första sex månaderna som jag levde på bistånd, sedan började jag betala skatt på min då mycket låga lön. Jag tog studielån precis som unga svenskar, och jag tror att bara räntekostnaderna på detta lån blev betydligt mer än det kontantstöd jag fick i början. Jag arbetade först ett år som ingenjör, men fast jag hade studerat arkitektur i Iran kunde jag inte få arbete som arkitekt. Jag valde då att studera ekonomi. Detta ledde till en tjänst som redovisningsekonom och controller i ett stort bolag. Mot den bakgrunden kan du själv försöka räkna ut om jag har fått mer av Sverige än Sverige har fått av mig.

Låt mig ge dig ytterligare några fakta som kan hjälpa dig att utvärdera följderna av att jag flydde till Sverige.

Min fru hade ännu värre upplevelser i Iran än jag. Hon fick också bistånd från det svenska samhället i cirka ett år och sedan började hon arbeta. Hon har betalat mer skatt här än jag.

Min son är uppväxt i Sverige. Han är student vid Stockholms universitet, och är redan efter ett års studier färdig att ta en examen som vanligtvis tar tre. I fjol vann han första priset i Sveriges unga forskares tävling i naturvetenskap, och sedan andra pris i fysikklassen i den internationella naturvetenskapstävlingen som hölls i USA. I prisceremonin markerades att det var landet Sverige som kom tvåa.

Vi har också ett husdjur – en katt. Han är inte heller muslim. Han är en del av naturen och lever sitt liv. Djur i motsats till en del människor attackerar andra djur bara när de är hungriga eller när de känner sig hotade. Det är därför både obildat och dumt att som i ditt kommentarsfält låta djur symbolisera ondskan. Ondskan finns bara hos människor. Om du vill jämföra vem som är ond och vem som är god, vem som bidrar och vem som tär, då skall du jämföra människor med människor. Till exempel kan du jämföra dig själv med mig och min familj. Tänk efter vilka som fått vad från Sverige och vilka som bidragit med vad till Sverige. Tyvärr har det blivit svårare för mig att göra en detaljerad jämförelse. Du raderade ju en mängd information i din blogg efter den senaste polisanmälan. Men en del är ju känt, så jag skall göra ett försök.

Det är klart att du är uppväxt här i Sverige. Du fick allt som jag kämpade för och riskerade livet för, alldeles gratis när du föddes i detta land. Genom att förolämpa och hetsa mot invandrare har du fått en plats i riksdagen med en hög lön och en maktposition.

Om jag jämför mig själv med tillgängliga uppgifter om dig, så noterar jag:

• att jag aldrig förekommit i det svenska polisregistret medan du har ett digert register med många anmälningar. Juridikfrontens polisanmälan är bara en.

• att jag aldrig haft någon anmärkning på mina inkomstdeklarationer medan Skatteverket i samband med din deklaration för 2012 håller på att utreda mystiska transaktioner mellan ditt konto och hatsajten Avpixlat.

• att jag aldrig har attackerat människor medan du och dina partikamrater jagade folk med järnrör mitt i Stockholm i juni 2010.

• att jag som kommer från ett land som förtrycker kvinnokönet aldrig har nedvärderat kvinnor, medan du och dina partikamrater, fysiskt attackerade en kvinna och kallade henne ”hora” år 2010.

• att jag aldrig har behövt lämna mina uppdrag medan du lämnade dina politiska uppdrag i SD efter skandalen i november 2012.

• att jag har aldrig har brutit mot svensk lag, trots att jag är emot en del lagar i detta land. Jag använder mig av min yttrandefrihet, och min röst, för att bekämpa de lagar och regler som jag anser vara felaktiga, medan du struntar i Sveriges lagar och tar lagen i egna händer i form av ett järnrör.

• att jag aldrig har hatat någon för hans eller hennes kön, ras, sexualitet, nation, eller religion medan du sprider hot och hat mot flera folkgrupper som bor i detta land. De senaste kommentarerna på din blogg, som riktas mot araber, muslimer och homosexuella, är bara alltför typiska för ditt och dina åsiktsfränders tänkesätt.

• att jag kämpade för demokrati i Iran och satt sex år i fängelse för min sak utan att ångra mina handlingar eller ta tillbaka mina ord, medan de nyheter jag läst om dig i Expo ofta börjar med ord som ”Kent Ekeroth ljuger, ljög, har ljugit…” När du ljuger om det som du har sagt, eller gjort, och när du inte vågar stå för dina ord eller dina handlingar finns det bara ett adjektiv som passar in på dig, nämligen ”feg”. Och din feghet minskar inte av att du väljer att beväpna dig med ett järnrör.

Listan kunde säkert ha blivit längre om jag hade haft mer information om din bakgrund. Men det finns också en annan skillnad mellan dig och mig som vi båda känner till. Något som du är mycket stolt över; nämligen att du är född i ett land i Europa och att jag kommer från ett land i Asien. Du, ditt parti och era anhängare med rötter i Sverige försöker rättfärdiga era rasistiska och olagliga handlingar, och er hets mot and­ra folkgrupper med att ni är ”svenskar”. Men att vara född i Sverige är inte något att yvas över, det är något att vara tacksam för. Tacksam för att det finns mat och kläder och hus att bo i som inte är sönderbombade. Att det finns ett demokratiskt politiskt system och ett rättsväsende som åtminstone hjälpligt skyddar medborgarna mot godtyckligt våld. Men ni verkar inte vara tacksamma för dessa förmåner. Ni verkar anse att ni personligen på något magiskt sätt förtjänat allt detta bara genom att råka vara födda just här, och just i denna tid. Och de som är födda någon annanstans betraktar ni som djur.

John F Kennedys uppmaning till amerikanska folket kan tillämpas på dig: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig. Fråga i stället vad du kan göra för ditt land.”

Den demokrati som jag respekterar, men som du bara utnyttjar, har givit dig en plats i Sveriges riksdag. Du sitter i riksdagen och hetsar mot mig. Detta är som fenomen inget nytt för mig. Irans parlament är fyllt av sådana som du. Det är faktiskt svårt för mig att avgöra om de islamiska mullorna i Irans parlament är långsiktigt farligare för mänskligheten än du är i din roll i Sveriges riksdag.

I Iran, ett land utan demokrati och fria val, är det helt naturligt att parlamentets ledamöter i praktiken är tillsatta uppifrån. Men att en sådan som du sitter i Sveriges riksdag med ett mandat från nästan sex procent av Sveriges befolkning är skrämmande. Jag ser det som en varningssignal om en möjlig katastrof för vårt gemensamma hemland.

”Vad har hänt med mitt land?”, är titeln på en dikt av poeten Said Sultanpor som avrättades av islamiska regimen i Iran 1981. När jag nu, efter tjugofem års vistelse här i Sverige, läser om kommentarerna på din blogg, när jag tänker på din position som riksdagsledamot, och när jag begrundar det faktum att så många svenskar röstar på ditt parti, då ställer jag samma fråga som Sultanpor: Vad har hänt med mitt land, Sverige?