Välkommen till Iran

Efter nästan fem år i Bryssel lämnade jag Europas huvudstad i oktober 2011. Min första utlandspostering väntade och färden gick till Iran och den svenska ambassaden i Teheran. Jag har kommit till ett land med uråldrig historia, stolta och välkomnande människor och en stagnerad islamisk revolution. Rätt in i stormens politiska öga och en tillvaro som aldrig blir förutsägbar

Välkomna till min blogg och framförallt: välkomna till Iran. Välkomna till ett land präglat av 2500 års monarki, Kung Kyros och Persepolis, diktarna Khayyam och Hafez, zoroastrism, olja, persiska mattor, tolvimamitisk shiaislam, Safavider, Qajarer och Shaher. Sedan 1979 av Khomeini och Khamenei och den islamiska revolutionen och sedan 2009 av ett alltmer spänt och uppskruvat läge.

Jag har nu varit på plats i drygt nio månader men intrycksmässigt känns det betydligt längre än så. Att Iran är ett världspolitiskens stormens öga kan inte ha undgått någon. Knappt hade jag landat förrän Iran anklagades för att ha planerat en mordkomplott på den saudiske ambassadören i Washington. Därefter stormade milisen den brittiska ambassaden i Teheran, varpå britterna lämnade landet. Plötsligt visar den iranska regimen upp en störtad amerikansk drönare och lika plötsligt likvideras en iransk kärntekniker på öppen gata. Parallellt har omvärlden infört nya sanktioner, oljeembargo och samtidigt som den inhemska ekonomin svajar betänkligt kryddar regimen anrättningen med att slåss inbördes. Sedan jag anlände har också ett demokratiskt mycket tveksamt parlamentsval hållits och sedan april har fyra nukleära förhandlingar med USA, Storbritannien, Kina, Ryssland, Frankrike och Tyskland genomförts. Bland mycket annat.

Att vara i Teheran just nu är spännande, stämningsläget kan litterärmetaforiskt beskrivas som att John Le Carré möter Tusen och en natt och det händer dagligen något spännande och oväntat, såväl storpolitiskt som vardagligt. Kanske är det en nykomlingens ovana som talar men det känns litet som att vi lever i lugnet före stormen. Allt är dock inte politik här, för de flesta fortskrider vardagen som vanligt med bazarbesök, oändliga trafikköer, te och vattenpipa. Slående är också att i Iran är mycket (det mesta?) förbjudet men lika mycket (om inte mer) finns ändå att se och tillgå, det gäller bara att veta var, när och hur. Mer om detta och mycket annat smått och gott följer snarast och jag vågar lova spännande läsning.

Khoda hafez

av: Eric Salmgren von Schantz

دیدگاه‌ خود را بنویسید

نشانی ایمیل شما منتشر نخواهد شد. بخش‌های موردنیاز علامت‌گذاری شده‌اند *

این سایت از اکیسمت برای کاهش هرزنامه استفاده می کند. بیاموزید که چگونه اطلاعات دیدگاه های شما پردازش می‌شوند.

پیمایش به بالا