Ingen vet riktigt varför vi drömmer, men teorierna är många. Neuropsykologen och psykoanalytikern Mark Solms menar att drömmarna gör att vi sover i lugn och ro, medan hjärnan ”tror” att vi är fullt sysselsatta.
Vi människor drömmer inte för att vi sover – snarare är det så att vi fortsätter att sova därför att vi drömmer. Det är neurobiologen och psykoanalytikern Mark Solms slutsats efter studier av människans drömliv.
– Redan Freud menade att drömmen är sömnens väktare – inte dess störare. Utan ett rikt drömliv skulle vi oupphörligt vakna och vår hjärna inte få tillräckligt med vila, enligt Mark Solms.
Drömmarna fyller därmed samma funktion för hjärnan som teveprogrammen för barn på lördagsmorgnarna. Programmen håller barnen tillräckligt upptagna så att föräldrarna, de seriösa aktörerna i familjen, kan få nödvändig tid för återhämtning. På samma sätt fungerar drömmarna som en sorts avledande manövrar i hjärnan, fortsätter Mark Solms.
Han är knuten till Royal London School of Medicine, universitetet i Kapstaden i Sydafrika och ett center för neuro-psykoanalys i New York. Nyligen besökte han Stockholm för att föreläsa för en grupp svenska psykoanalytiker om drömmar och om sina forskningsresultat.
Redan för fem tusen år sedan skrev människor i Mesopotamien, vår civilisations ursprung, ned sina drömupplevelser. Länge sågs drömmar som bärare av gudomliga meddelanden och budskap, som spådomar om framtiden eller som ledtrådar till vad vi undermedvetet åtrår …
Mark Solms har varit intresserad av människans inre ända sedan hans storebror föll på huvudet från ett tak och skadade sig allvarligt. Brodern var bara sex år då.
– Jag märkte efter olyckan att han inte var densamme som förr. Även om jag bara var ett litet barn minns jag att jag funderade över hur det kunde komma sig att min bror var så förändrad.
Senare ledde denna erfarenhet till att Mark Solms blev nyfiken på vad som händer när hjärnan skadas och hur detta påverkar vårt sinne, eller ”mind” på engelska. Han lockades också av att försöka förstå varför vi drömmer och om drömmar har någon betydelse.
Mark Solms påpekar att när vi är vakna strävar vi efter att tillgodose grundläggande behov. Och enligt honom har evolutionen skapat ett utmärkt verktyg, en storts motivationskraft, för att uppnå detta. Han talar om ett sorts primitivt och ursprungligt system som gör att vi ständigt vill utforska omvärlden – ett system som är kopplat till våra önskningar och vår längtan.
När vi är vakna arbetar hjärnans frontallober med att planera tillvaron och att bedöma alla de sinnesintryck som strömmar emot oss, det handlar om vår omdömesförmåga. Det pågår ett sofistikerat spel mellan vad vi vill och vad tillvaron faktiskt erbjuder för möjligheter, där hjärnan ”vaktar” eller kontrollerar våra tankar och vårt agerande.
Men var kommer då drömmarna in i bilden? Jo, svarar Mark Solms: Under sömnen kopplas ”utforskningssystemet” bort och drömmarna lurar hjärnan att tro att vi egentligen inte alls sover. Utan drömmarna skulle vi hela tiden vakna för att ge oss ut på jakt för att tillfredsställa våra grundläggande behov, vår längtan och våra önskningar.
– Resultatet om vi inte drömmer kan bli en störd sömn och att vi troligen inte kan fungera på ett normalt sätt, säger Mark Solms.
Han menar att drömmarna tycks ”spela upp” det som hänt under de senaste dygnen för att hjärnan ska få hjälp att avgöra vad som är betydelsefullt och mindre betydelsefullt.
– För vissa människor är deras drömmar mycket viktiga. Och det finns goda skäl att tro att drömmar avslöjar frågor som är viktiga för oss på ett sätt som vårt vanliga dagsmedvetande inte gör, fortsätter Mark Solms.
Läkaren Sigmund Freud, psykoanalysens fader, hävdade för över hundra år sedan att drömmarna tjänar ändamålet att fortsätta sömnen i stället för att lyda maningen att vakna upp. Han ansåg också att det omedvetna spelar en stor roll i människans psyke.
Mark Solms hörde första gången talas om Freud när han läste på universitetet i Johannesburg i Sydafrika. Efter examen började han arbeta i kåkstaden Soweto och mötte många patienter med olika typer av hjärnskador.
Han reagerade mot förföljelsen av svarta och när han blev inkallad i armén flyttade han till England. Där fortsatte han att sitt arbete och sin forskning om hjärnskador. På kvällarna utbildade han sig samtidigt till psykoanalytiker och trängde djupare in i Sigmund Freuds olika teorier.
– I mitten av 80-talet var det ett vetenskapligt självmord i England. Jag var som doktor Jekyll och mr Hyde, en person på dagarna och en på kvällarna. Men jag tyckte att det fanns mycket i Freuds tankevärld som fortfarande var användbart. Samtidigt såg jag bristerna i en del av hans metoder och fallbeskrivningar.
Under sina mer än tio år vid ett sjukhus i England mötte Mars Solms män och kvinnor med olika skador i hjärnan, en del mycket svåra, andra inte så allvarliga. Han tog tillfället i akt och frågade sammanlagt 365 personer om deras drömmar.
Bland annat fann han att personer som fått en skada i en speciell del av hjärnan inte bara förlorade förmågan att drömma – de förlorade också all egen motivation. När någon gav dem noggranna instruktioner kunde de företa sig något, de hade ingen egen inre drivkraft.
Det här kan tyda på att drömmar spelar en större roll än vad vi hittills trott, de är inte bara en enkel ”städprocess” där hjärnan rensar dagens intryck, säger Mark Solms.
– Det finns också bra belägg för att vi i drömmarna sysselsätter oss med aktuella problem och frågeställningar. Dessa varierar naturligtvis från person till person. Samtidigt förbättrar drömmarna bevarandet av minnen från det man varit med om under dagen.
Det förstnämnda skulle kunna förklara att många vittnar om att de funnit lösningen på ett problem eller en fråga under nattens sömn – och att de på morgonen vaknat med ett ”Aha, så måste det vara” eller ”Så ska jag naturligtvis göra”.
Mark Solms påpekar att Freud studerade ”det irrationella” i själen. Han menade att bakom det rationella medvetandet även finns en omedveten värld och att vi i drömmarna når denna värld.
– I drömmarna gör och tänker vi saker som vore helt otänkbara under vårt vakna liv. Resultatet blir ett flöde av fantasifulla bilder och tankar. Jag tror att en ökad förståelse av drömprocessen kan bidra med viktig kunskap om psykiska sjukdomar. För med Freuds ord är drömmarna den normala människans vansinne.
källa:DN.se