– Jag tror ibland att kvinnor vill vara lite för säkra innan de hoppar på något nytt, men jag vet, det finns så många kompetenta kvinnor där ute som borde våga mer, säger Minoo Akhtarzand.
Banverkets nya chef har klättrat långt. Som 17-åring kom Minoo Akhtarzand hit från Iran. Hon började snart plugga på KTH och valde linjen kraftelektronik för att bli civilingenjör.
– Jag hade en lärare på gymnasiet som var civilingenjör, det var så jag kom på att jag också ville bli det.
Därefter jobbade hon i många år inom energisektorn, bland annat på Vattenfall. I år valdes hon till generaldirektör på banverket, ett statligt bolag med 18 miljarder i omsättning och 7000 anställda. Och till följd av det blev hon i dag också vald till Årets Ruter Dam, en utmärkelse som går till den kvinna som fått det högsta uppdraget inom näringslivet.
I dag var det presskonferens och Minoo Akhtarzand presenterades inför en samlad press med betydligt fler kvinnliga journalister än de hon brukar framträda på. Första frågan kom från Åsa Mattson, på tidningen Passion for Business:
Har du satsat på att bli hög chef från början?
– Nej, inte alls, jag hade inte den tanken från början. Det viktiga för mig var att kunna påverka och sedan har jag fått ett väldigt stöd från min omgivning, svarar generaldirektören.
I Banverkets ledning är det hälften kvinnor, så där har Årets Ruter Dam inte mycket att göra, men i samhället i övrigt ser det inte lika bra ut. Bland börsvd:arna är det fyra kvinnor och på styrelsenivå är det bara 18 procent kvinnor. Kvotering är inte en metod som Minoo Akhtarzand tror på, tvärtom tycker hon att kvotering undergräver synen på kvinnors kompetens som hon är säker på att den finns. Om kvinnorna bara kommer fram.
Att synliggöra människor, oavsett kön och etnisk bakgrund, är något generaldirektören själv säger att hon är bra på. Hennes sämsta sida som chef, säger hon själv, börjar hon växa ifrån.
– Jag har sprungit väldigt fort, ibland för fort, men åldern har fått mig mer balanserad.