I februari år 2000 framlades resultatet av en mycket viktig, men dessvärre litet uppmärksammad, utredning. Det var demokratiutredningen” som lade fram sin rapport om det alarmerande låga deltagandet i valet 1998. Enligt Uppsalaforskarna Teorell och Westholm, kan hälften av det minskade valdeltagandet förklaras av två faktorer: För det första väljarnas mindre engagemang för politiska partier och för det andra sjunkande tro på valet som medborgerlig plikt. Samtidigt slogs det fast
att det var framförallt socialt och politiskt “svaga” grupper som valde att stanna hemma i en oroväckande omfattning.
Sverige är ett av få länder där väljarnas stora deltagande i fria val varit internationellt uppmärksammat. Valdagens ställning kunde jämföras med viktiga högtider i andra länder. Att en allt större andel av väljarna nu inte utnyttjar sin rösträtt, den mest jämlika rättigheten i en demokrati, kan därför ses som en medveten handling.
Har de röstberättigade tappat intresset för politiken i allmänhet? Ovederlagda påståenden om att så är fallet har tidigare förts fram i olika sammanhang. Ovannämnda utredning bevisade dock motsatsen. Medan väljarnas intresse för politiken ökat har deras deltagande visat på en nedåtgående trend. Kan detta i så fall betyda att valet inte längre uppfattas som ett politiskt agerande och i
så fall varför?
Socialt och ekonomiskt svaga grupper har i särklass avstått att yttra sin mening. Även om det redan var känt att dessa gruppers deltagande är något lägre jämfört med starka grupper, så märks det en grundläggande förändring när 1998 års val studerats. Enbart 54 procent av “svaga” grupper valde att utnyttja sin rösträtt. Det skall framförallt jämföras med 1994 års val då deltagandet för samma grupper uppgick till 82 procent. Även om hela nedgången inte kan förklaras av händelserna under de fyra år som skiljer dessa två val, så kan en relevant fråga vara: vad har hänt under de fyra åren som bidragit till denna utveckling? Valdeltagandet i senare valen visade att den låga nivån var bestående.
De senaste valen har kännetecknats av partiernas “tävling” om en liten andel röster hemmahörande i mitten av det politiska spektret. Minskad deltagande höjer automatiskt dessa rösters betydelse för valets utgång. Därför bör vi alla inse den fara som just nu hotar vårt representativa styresätt. Vissa samhällsgrupper, framförallt de svaga, börjar ifrågasätta valet i sin helhet. De upplever, som utredningen också visat, att valutgången har ingen större betydelse för den politik som skall föras efteråt. Deras val är med andra ord att åter välja det befintliga, må hända i annan skepnad, eller avstå från deltagande, vilket ändå leder till en fortsättning av samma politik!
Valet som legitimeringsprocess riskerar sålunda på att förlora sin ställning. Därför borde vi alla, men i synnerhet politiska partier, agera för att valet återigen skall innebära minst två olika framtidsvisioner. Detta skulle framförallt engagera de grupper som idag inte känner delaktighet i och tillhörighet till samhället.
Glöm inte att rösträtten är den mest jämlika rättigheten i en demokrati!
Ali Farsani
Samhällsvetare
PS: Ali Farsani är Styrelseordförande i Setin kulturförening.