Nima Sarvestanis dokumentär «Jag var värd 50 lamm» vann pris för bästa dokumentär vid Göteborgs filmfestival.
Första film ut var Jag var värd 50 lamm, en svenskproducerad dokumentärfilm om kvinnors, eller kanske snarare flickors, situation i dagens Afghanistan. Eländesskildring? Ja, men ändå gjort på ett synnerligen välbalanserat sätt. Det är en film som litar på styrkan i sin historia och därför inte behöver ta till brösttoner.
Framför allt är det en film som aldrigt tappar de medverkande människornas mänsklighet. Ja, det är synd om flickorna i filmen men det är inte bara synd om dem. De är människor som hittar leken även i misären, som lever och kämpar mot dåliga odds för sådant som för oss är självklart – sitt eget människovärde.
En av filmens stora förtjänster är att den inte letar syndabockar. Visst, pappan som säljer sin dotter för 50 lamm begår en förkastlig handling, men han är också ett offer; ett offer för kriget, för fattigdomen och för destruktiva värderingar. Handlingen kan beskrivas som ond men inte människan. Utifrån sitt sätt att se har han inget val.
Klipp up Jag var värd 50 lamm